Annas liv

Kamala Harris, min nya idol, har ju indiskt påbrå precis som jag har. Hennes mor invandrade som student från Indien till USA i slutet av 50-talet och hennes far från Jamaica ungefär samtidigt. Under sin uppväxt besökte Kamala Harris både hinduiska tempel och baptistkyrkor. När hon var sju år flyttade hon med sin mor och lillasyster, Maya Harris, till Montreal i Kanada och gick i en fransktalande skola.

Det där med att ha rötter i olika delar av världen, tala flera språk och förstå att vi alla lever som vi gör till stor del på grund av platsen vi lever på och familjen vi är födda i, inger förtroende för mig. Förmågan att naturligt kunna anpassa sig till den kultur man befinner sig i och en syn på världen som, föreställer jag mig, innebär att hon lättare kan se hur tätt vi är förbundna, hur lika vi ändå alla är innerst inne och att de beslut som tas påverkar oss alla eftersom landgränserna ju egentligen är fiktiva gränser skapade av oss människor, inger hopp. Kamala är den där lilla strimman av ljus som behövs för att jag ska kunna känna att USA kanske kan bidra till något positivt i världen framöver.

Idag fick vi besök av två konstälskande tjejer från stan. De kom med så mycket positiv energi och glädje att både jag och Max blev helt uppfyllda av besöket.

Efter några långa, tysta veckor av Corona-stiltje kändes det, när de väl åkte hem i denna coola kärra, lite som att vi haft besök från yttre rymden! Om vi lever i en post-apokalyptisk värld (vilket jag tycker det känns som just nu, så absurt och totalt oförutsägbart för bara ett år sedan), så är kanske inte ett besök från yttre rymden vidare konstigt heller! Tur i varje fall, att den fina, glada, entusiastiska och sociala energin som vi människor behöver så mycket fortfarande får komma in ens liv i sköna doser ibland. Vill ni köpa kaffe online eller te online kan ni besöka Wendelins kaffe

Jacinda Ardern svarade med ett personligt brev.

När min goda vän på Nya Zealands dotter och två väninnor skickade en film med frågor till statsminister Jacinda Ardern som en del av ett skolprojekt, fick de tre femtonåriga tjejerna ett personligt brev från henne som svar. De kommer minnas det för alltid och för alltid kommer avståndet mellan dem och en kvinna i maktens korridorer vara kort.

I media har hon framstått som så inspirerande. En förhållandevis ung kvinna, med nyfödd bebis och progressiv make vid sin sida på möten världen över, som tydligt visat vad hon står för i till exempel skjutningen i Christchurch för några år sedan och som trott på sig själv även när andra inte gjort det. När jag fick läsa brevet hon skickat till min kompis dotter och hennes vänner, växte hon ännu mer i mina ögon!