En av våra drömmar slog in och vi fick äntligen åka till Säters gamla mentalsjukhus.
Matsäcken fylld, bilen tankad, och vår förväntan är hög. Äntligen nu åker vi.
För att göra oss så osynliga som möjligt, kryper vi sakta förbi med bilen och parkerar på baksidan av byggnaden. I tron om att vi inte syns, går vi den korta skogspromenaden som leder till paviljongen. Vi vet att man inte får befinna sig inne i byggnaden då det åker vakter runt och bevakar.
Vi kan inte hejda vår nyfikenhet då vi ser ett källarfönstret som är öppet. Vi tar mod till oss och kryper in i det smala fönstret som vetter ner i källaren. När vi väl är inne smyger vi tyst runt i byggnaden för att känna in all energi som finns kvar.
Genom våran promenad känner vi av energierna som osaligt och sorgset har stannat kvar. Vi får kontakt med en farbror och även en dörr som går upp. Vi är hela tiden på vår vakt då vi vet om att vi är på förbjuden mark.
Trots detta smyger vi oss runt genom hela byggnaden. Från det lilla källarfönstret till den nedbrunna vinden. En tragisk upplevelse att få se hur man vandaliserat och förstört byggnaden Säters Gamla Mentalsjukhus.
Vi avslutar vår upplevelse här genom att besöka kyrkogården där det ligger många glömda och ensamma själar.
Här kan ni se hela utredningen.